Tretton förslag som skulle förändra konstscenen

”Konsten har ingen uppgift – det är konstens stora uppgift.” Mats Caldeborg, konstnär

FN:s allmänna förklaring om mänskliga rättigheterna framgår att:
Artikel 22: "Var och en har, i egenskap av samhällsmedlem, rätt till social trygghet, och är berättigad till att de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter som krävs för hävdandet av hans eller hennes människovärde och utvecklingen av hans eller hennes personlighet, förverkligas genom nationella åtgärder och mellanfolkligt samarbete i enlighet med varje stats organisation och resurser."
Artikel 27: "1. Var och en har rätt att fritt delta i samhällets kulturella liv, att njuta av konst samt att få ta del av vetenskapens framsteg och dess förmåner. 
2. Var och en har rätt till skydd för de ideella och materiella intressen som härrör från vetenskapliga, litterära och konstnärliga verk till vilka han eller hon är upphovsman.”

En fri konst är central för demokratin och för vår förståelse av att vara människa, slår FN fast i rapporten The right to freedom of artistic expression and creativity (2013). Faria Shaheed, FN:s specialrapportör för kulturella rättigheter, skriver att ”konstnärlig kreativitet är nödvändigt för utvecklingen av levande kulturer och fungerande demokratiska samhällen”.

De svenska grundlagsstiftarna är lika tydliga som FN. Regeringsformen slår fast att den enskildes kulturella välfärd ska vara ett av tre grundläggande mål för den offentliga verksamheten och Yttrandefrihetsgrundlagen säkrar ett fritt konstnärligt skapande.

Riksdagen har även formulerat ett nationellt mål om att ”kreativitet, mångfald och konstnärlig kvalitet ska prägla samhällets utveckling".

Våra mänskliga rättigheter, grundlagen och riksdagens mål beskriver alla ett samhälle som ska genomsyras av konst och kultur. Men i den politiska verkligheten ser prioriteringarna annorlunda ut. Staten lägger 0,84 procent av sin budget på kultur (2018). Inte ens en procent. 

I denna kontext tillsattes den första breda konstnärspolitiska utredningen på 20 år. Den lämnade sitt 480-sidiga betänkande Konstnär – oavsett villkor? våren 2018 med orden ”Läget för konstnärer är alarmerande” (DN, 29/3-18). 
Utredningen innehåller viktiga och bra förslag  men ska de kulturpolitiska målen nås förutsätter det, enligt kommittédirektivet, att ”konstnärer kan försörja sig på sin konstnärliga verksamhet och ha möjlighet att utveckla sitt konstnärskap”. För att lyckas med det behövs en bredare reformagenda (här finns vårt 43-sidiga remissvar till utredningen)

Låt oss bidra med ett program som skulle stärka demokratins immunförsvar och bidra till förverkligandet av de konstnärliga och kulturella rättigheterna. 

1