Enprocentsregeln för konstnärliga gestaltningar av offentliga miljöer

05/12/2018
Pontus Björkman
Enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning av offentliga miljöer har tillämpats i Sverige sedan 1937. Det har varit ett pedagogiskt och konkret verktyg för att långsiktigt skapa ett ekonomiskt utrymme för konsten i planeringen och byggandet av offentliga miljöer. Här samlar vi information om hur arbetet med den offentliga konsten kan stärkas och genomföras.

”I ett samhälle med hårt tryck på produktion har konsten en viktig uppgift i att påminna oss om vår mänsklighet, att vi själva och även andra människor är sårbara. Konsten kan tillföra en poesi som är radikal för hur vi ser på världen och oss själva. Den offentliga konsten är enormt viktig just nu.”  
Magdalena Malm, direktör för Statens Konstråd

En bakgrund till enprocentsregeln
Enprocentregeln innebär att minst en procent av budgeten vid ny-, om- och tillbyggnationer av fastigheter, infrastruktur och offentliga miljöer ska investeras i byggnadsanknuten konstnärlig gestaltning. De goda exemplen är många och förekommer på tusentals platser runt om i Sverige.  Regeln har bidragit till att den offentliga konsten är ett de mest tillgängliga konstnärliga uttryck vi har i våra livsmiljöer. Den platsspecifika konsten når även medborgare som inte aktivt söker sig till konstupplevelser, till exempel barn till föräldrar med litet intresse för konst. Regeln är en av samhällets viktigaste verktyg för att bidra till uppfyllandet av "var och ens rätt att njuta av konst" (artikel 27) , som det står i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Enprocentsregeln antogs första gången av riksdagen 1937 i syfte att skapa ett ekonomiskt utrymme för konst i planering och byggande av offentliga miljöer. ”Konsten är på väg att bliva allas egendom”, som dåvarande ecklesiastikministern Arthur Engberg  uttryckte det. 

Den offentliga konsten bidrar med en existentiell och humanistisk dimension till våra gemensamma livsmiljöer. Den slår broar mellan tid och rum, den kan tjänstgöra som samlande plats för erfarenheter av omvälvande händelser, ljusa som mörka, och den kan vara en del av det kollektiva minnet över offentliga personer. Den kan väcka känslor och frågor som inspirerar till samtal, den kan ifrågasätta normer och synliggöra maktstrukturer. 

De politiska församlingarna i kommunerna har det yttersta ansvaret för de offentliga rummen. Det kommunala planmonopolet ger kommuner rätten att bestämma hur mark inom kommunen ska användas, bebyggas och gestaltas. Genom de styrdokument som planprocessen inbegriper kan kommunerna sätta upp höga ambitioner och krav på konstnärliga gestaltningar för såväl det offentliga som privata byggandet. På så sätt kan medborgare garanteras en likvärdig tillgång till offentlig konst oavsett i vilken kommun en bor. Var och ens rätt att njuta av konst förverkligas. 

Rekommendationer till kommuner
Konstnärernas Riksorganisations rekommendationer om hur enprocentsregeln ska tillämpas av kommuner finns i kapitel tre i manualen "Så kan kommunen kvalitetssäkra sin konstpolitik"  som innehåller bakgrund, argumentation, checklistor, "Så här gör man"-guiden, tips och goda exempel från kommuner runt om i landet. 

Hur tillämpas enprocentsregeln av kommunerna. regionerna och staten? 
Årets konstkommuner 2017, en bred granskning av Konstnärernas Riksorganistion av kommunernas konstpolitik,  visar att något mer än var fjärde kommun (27 procent) tillämpar enprocentsregeln för konstnärliga gestaltningar av offentliga miljöer konsekvent (som en regel). En lika stor andel av kommunerna t(27 procent) tillämpar enprocentsregeln som en rekommendation eller ett mål. I två procent av kommunerna gjordes det 18 eller fler nya konstnärliga gestaltningar under 2015-2016. I fyra av tio kommuner blev det under samma period inte ett enda nytt offentligt konstverk.

I en äldre rapport av Konstnärsnämnden, Ingen regel utan undantag (2013), med färre svarande uppgav 45 % av kommunerna och 77 % av landstingen/regionerna att de arbetar enligt regeln med fasta rutiner. Men bara runt en tredjedel av kommunerna och landstingen tillämpar regeln just som en regel. Rapporten visar också att staten saknar tydliga direktiv hur myndigheter, verk och bolag ska tillämpa enprocentsregeln.

Hur kan politiken, konstnärer och företag stärka arbetet med den offentliga konsten och enprocentsregeln?
Staten bör 1) ge direktiv till sina myndigheter, verk och bolag när och hur enprocentsregeln ska tillämpas, 2) förtydliga gestaltningsfrågorna i Plan- och bygglagen (PBL), villkora statliga stöd till byggande med att enprocentsregeln ska tillämpas och 4)se till att Statens Konstråd håller en heltäckande handbok över arbetet med offentlig konst som underlättar för offentliga och privata aktörer att anta regelverk, arbeta med effektiva processer och nå hög kvalitet i gestaltningarna, samt 5) administrera en upphandlingsdatabas över konstnärer så att utövarna inte behöver registrera sig i ett stort antal olika databaser. 

SeAlice Bah Kuhnke (MP), kulturminister, och Olof Lavesson (M), kulturutskottets ordförande, svara (23/8-2018) på frågan"Kommer ni under kommande mandatperiod (2018-2022) ge statliga bolag, verk och myndigheter direktiv om enprocentsregeln för konstnärliga gestaltningar?" (klippet är 35 sekunder)www.youtube.com/watch?v=dVMyiczIJbI.  

Regioner/landsting bör 1) anta enprocentsregeln i fullmäktige och anta regelverk så att den tillämpas inom ramen för kollektivtrafiken och hälso- och sjukvården, 2) stödja de kommuner i länet som har behov av och är intresserade av kompetens, fortbildning och resurser för att kunna arbeta effektivt med enprocentsregeln och offentlig konst (t. ex. upphandlingar), samt 3) stödja utvecklandet av  metoder och bidra med fortbildning för att konsten och kulturen ska finnas med i samhällsplaneringen genom exempelvis cultural planning (läs mer hos Boverket). 

Kommuner bör 1) anta enprocentsregeln i fullmäktige och ett tydligt regelverk för arbetet enprocentsregeln så att såväl det offentliga (exempelvis genom ägardirektiv för kommunala bolag) och privata (exempelvis använda markanvisningar och exploateringsavtal) arbetar med konstnärliga gestaltningar i offentliga miljöer. I kapitel tre i manualen "Så kan kommunen kvalitetssäkra sin konstpolitik" finns bakgrund, argumentation, checklistor, "Så här gör man"-guiden, tips och goda exempel från kommuner runt om i landet. Den kommun som kommit längst i utvecklingen av regelverket för enprocentsregeln är Göteborg. Kommunen har gett Göteborg konst rätten att bestämma när enprocentsregeln ska skrivas in i markanvisningar så att ansvaret för den offentliga konsten delas mellan allmännyttiga och privata exploatörer och byggherrar.

Medborgare (konstnärer, aktiva i en konstnärs- eller konstförening etcetera) kan lägga ett medborgarförslag i den kommun som man är skriven i för att den ska anta eller stärka tillämpningen av enprocentsregeln. Här finns färdiga utkast med pressmaterial som underlättar: www.kro.se/metodhandbok.

Bygg-, fastighets- och arkitekturbolag kan och bör anta en vision och ett regelverk för hur de arbetar med konstnärliga gestaltningar, där de även förhåller sig till enprocentsregeln. Många ansvarstagande företag vill bidra till konstnärligt gestaltade fastigheter och livsmiljöer. Ett exempel är Botrygg i Linköping som menar att konsten tillför ett stort mervärde. Även andra företag som vill skapa goda arbetsmiljöer och konstnärligt intressanta rum för sina kunder, bör anta en policy för konst. 

Konstnärers roller i arbetet med den offentliga konsten breddas
Så här skriver Statens Konstråd i sin Rapport om den offentliga konstens roll för boendemiljöer (2017):
”I takt med att den offentliga konsten har utvecklats har konstnärer också klivit in i stadsutvecklingsprocesser. Konsten har blivit en del av den fysiska planeringen. Konstnärlig kompetens anlitas inte bara i utförandefasen, utan också i planfaserna och på sätt garanteras långsiktiga konstnärliga värden. När konstnärer involveras i stadsutvecklingsprocesser bidrar det ofta till att skapa ett helhetsperspektiv. Det kan handla om att skapa verklig dialog för att komma fram till var ett bostadsområde bör förtätas, om att påverka utformningen av en hel bro, eller som i Kiruna om att omvandla materialet från rivna bostadshus till minneslandskap för de som där levde sina liv.”

Mer kunskap och information
I kapitel tre i manualen "Så kan kommunen kvalitetssäkra sin konstpolitik" finns bakgrund till enprocentsregeln, argumentation, checklistor, "Så här gör man"-guiden, tips och goda exempel från kommuner runt om i landet. Här finns även länkar till kommuner, regioner och myndigheter som har tagit fram konstpolicies och riktlinjer för arbetet med enprocentsregeln.

Konstnärernas Riksorganisation erbjuder kurser och föreläsningar om enprocentsregeln och gestaltningsuppdrag, både för konstnärer, kommuner och beställare. Här finns mer information och kontaktuppgifter.

Som medlem i Konstnärernas Riksorganisation erbjuds du en löpande omvärldsanalys av utlysningar av gestaltningsuppdrag , kurser och juridisk rådgivning om avtal och processer. Medlemmar har även tillgång till Handledning för avtalsskrivning av gestaltningsuppdrag.

Konstnärscentrum (i fem regioner) erbjuder offentliga och privata uppdragsgivare information, förmedling av konstnärer och annat som berör konstnärlig gestaltning. 

De flesta av landets regioner och landsting, och även de större kommunerna, har kunniga och erfarna konstenheter. De regionala konstkonsulenterna jobbar ofta med rådgivning kring upphandling av konst (här hittar du deras kontaktuppgifter). 

Stockholm konst och Göteborg konst har utförlig information om sitt arbete med enprocentsregeln. 

Här finns Årets konstkommuner med analys och de enskilda kommunernas svar på frågor om bland annat enprocentsregeln.

Statens Konstråd har ett regeringsuppdrag att arbeta med och utveckla ett kunskapsnav för offentlig konst. Målet med kunskapsnavet är att en ska kunna hitta konkret information i olika frågor som rör allt från hur man startar ett konstprojekt till hur man förverkligar och förvaltar det. Navet ska inspirera och stärka utvecklingen av offentlig konst i hela Sverige. 

I Riksantikvarieämbetets rapport Riktlinjer för förvaltning av offentlig konst beskrivs hur man på ett systematiskt sätt kan planera, genomföra och följa upp förvaltningen av den offentliga konsten. Dessa riktlinjer kan användas av exempelvis kommuner och landsting, eller andra aktörer i förvaltande position. 

Konsten att gestalta offentliga miljöer är  en gemensam publikation av Statens konstråd, Boverket, Riksantikvarieämbetet och Arkitektur-och Designcentrum. Myndigheterna undersöker tillsammans med ett stort antal offentliga och privata aktörer liksom olika yrkesgrupper metoder för samverkan vid tretton olika gestaltningsprojekt under åren 2010–2014.

Konstnärsnämndens rapport Ingen regel utan undantag innehåller mycket matnyttig information, även om hur arbetet med den offentliga konsten kan göras.

Här är en historisk återblick av enprocentsregeln i längre artikel ur KONSTNÄREN av Robert Stasinski.

Här finns alla sidor om enprocentsregeln på kro.se.

Här finns debattartiklar mm om Lagen om Offentlig Upphandling (LOU) vad gäller offentliga inköp av konst på kro.se.