Remissvar på regional kulturplan för Sörmland 2019-2022

Landstinget Sörmland
24/09/2018
Konstnärernas Riksorganisation har kommenterat utkastet på regional kulturplan för Sörmland 2019-2022. Läs våra 22 konkreta förslag för en ännu bättre kulturplan.

 

Konstnärernas Riksorganisation 
Växel: 08 54 54 20 80
Adress: Hornsgatan 103, 9 tr, 117 28 Stockholm
www.kro.se
www.facebook.com/KonstnarernasRiksorganisation/
www.twitter.com/konstnarerna
www.instagram.com/konstnarernas/
Nyhetsbrev: www.kro.se/nyhetsbrev
Konstnärernas Riksorganisation företräder 3 300 yrkesverksamma bildkonstnärer, konsthantverkare och formgivare i Sverige. Vi arbetar för konstnärlig frihet och goda villkor för bild- och formkonstnärer.

 

 

Kulturplan Sörmland 2019-2022 
Landstinget Sörmland
Diarienr: KN-KUS18-0048

Remissvar från Konstnärernas Riksorganisation

 

Till

Landstinget Sörmland
Kultur- och bildning
Östra Trädgårdsg. 2
Box 314
611 26 Nyköping
 

Bakgrund

Konstnärernas Riksorganisation arbetar aktivt med frågor som rör bild- och formkonsten och konstnärernas villkor inom kultursamverkansmodellen och vill härmed lämna synpunkter som vi hoppas kommer att uppmärksammas och arbetas in i den slutgiltiga versionen av den regionala kulturplanen för Sörmlands län 2019-2022.

Konstnärernas Riksorganisation företräder fler än 3300 professionella bild- och formkonstnärer i Sverige. Vi arbetar för konstnärlig frihet och goda villkor för bild- och formkonstnärer. I Sörmland organiserar Konstnärernas Riksorganisation ett 80-tal professionella bildkonstnärer, konsthantverkare och formgivare.

Remissvaret är utarbetat i dialog mellan Konstnärernas Riksorganisation och organisationens företrädare i Sörmland. Remissen har sedan gått på internremiss till våra medlemmar i länet och inkomna synpunkter har arbetats in i den slutgiltiga versionen av remissen.

Inledning

Den fria konsten slår broar mellan tid och rum, och svarar mot ett behov hos oss människor att reflektera och förstå oss själva, världen och varandra. ”Vitaliteten i den konstnärliga kreativiteten är nödvändig för utvecklingen av levande kulturer och för att demokratiska samhällen ska kunna fungera.”, som FN:s särskilda rapportör för kulturella rättigheter Farida Shaheed (2013) uttrycker det i rapporten ”Rätten till konstnärlig frihet och kreativitet”. I linje med detta slår den svenska grundlagen (Regeringsformen § 2) fast att den enskildes kulturella välfärd ska vara ett av tre ”grundläggande mål för den offentliga verksamheten”.

Kultursamverkansmodellen har medfört ett ökat regionalt bestämmande över kulturpolitiken. Detta innebär fler möjligheter att utveckla förutsättningarna och forma framtiden för det regionala konstlivet. Ett vitalt och utforskande konstliv kräver att konstnärerna kan verka under rimliga arbetsvillkor. När vi i vårt remissvar talar om konstnärer handlar det om yrkesverksamma bild- och formkonstnärer som arbetar med ett brett spektrum av konstnärliga uttryck: exempelvis måleri, skulptur, videoverk, performance, konsthantverk och formgivning.

Konstnärsnämndens rapport ”Konstnärernas demografi, inkomster och sociala situation”1 från 2016 visar att medianinkomsten för gruppen bild- och formkonstnärer i Sörmlands län är 12 876 kronor före skatt i månaden, trots att många konstnärer har långa akademiska utbildningar. Siffran kan jämföras med medianinkomsten per månad för hela befolkningen i länet som enligt SCB var 23 622 kronor (båda siffrorna rör år 2014). De alarmerande låga inkomsterna i denna kvinnodominerade sektor bör Landstinget Sörmland ta på största allvar. Här behövs satsningar som gör det möjligt för konstnärer att vara yrkesverksamma i länet. Av bildkonstnärerna är 57 procent kvinnor och av de som är verksamma inom konsthantverk/formgivning/design är 81 procent kvinnor, enligt Konstnärsnämndens rapport.

Konstnärernas Riksorganisation genomförde 2014 en stor konstnärsenkät.2 I den uppger drygt hälften av yrkesverksamma konstnärer (53 %) i länet att de måste komplementsjobba med annat än den konstnärliga verksamheten för att kunna försörja sig, vilket är slöseri med länets konstnärliga kompetens.

 

Kommunernas betydelse för den skapande människan

Det är i sin hemkommun som barn, ungdomar och vuxna oftast möter konst i sin vardag. Det kan vara en konstnärlig gestaltning på en skolgård, ett torg, ett äldreboende eller på en utställning inrymd i biblioteket, visad på ett galleri eller i en konsthall. Det lekfulla skapandet börjar förhoppningsvis redan i förskoleåldern och fortsätter upp genom skolåldern för att finnas bevarat som en kreativ impuls eller ett intresse för konsten hos den vuxna människan.

I juni 2017 lanserades ”Årets konstkommuner 2017”, en rikstäckande kommunundersökning för konstområdet. Sex av nio kommuner i Sörmlands län svarade på enkäten3.

Att tillämpa avtalet för Medverkans- och utställningsersättning (MU-avtalet) är ett sätt att säkerställa att konstnärer får skäliga ersättningar vid utställningar. Bara en av de svarande kommunerna, Strängnäs, svarade Ja på frågan om MU-avtalet tillämpas medan Nyköpings kommun svarade Delvis. Att vissa kommuner svarar att de följer MU-avtalet är tyvärr ingen garanti för att utställande konstnärer får betalt för den arbetstid de lägger ned vid utställningar. Se vidare under rubriken om MU-avtalet nedan.

Strängnäs kommun är också den enda av kommunerna som svarar Ja på frågan om kommunen tillämpar enprocentsregeln för konstnärliga gestaltningar, medan två svarar Delvis. Det är tydligt att det finns stora utmaningar i länets kommuner och att resurserna inte räcker till.

I en jämförelse över hela landet visar det sig att förutsättningarna för konstnärerna skiljer sig åt mellan kommuner. En tredjedel av kommunerna (30 %) svarar ja eller delvis på frågan om de har någon form av stöd till ateljéer eller kollektivverkstäder för konstnärer. Hälften av kommunerna har inte slutit ett avtal med Bildupphovsrätt i Sverige om användandet av konstbilder på webb eller i trycksaker. Sex av tio kommuner i landet svarar ja eller delvis på frågan om de tillämpar en mångfalds- och jämställdhetsplan inom konst- och kulturområdet. Fyra av tio har inte en sådan.

En handlingsplan för bild- och formkonsten

Från och med 2018, efter beslut i riksdagen, är professionell bild- och formverksamhet ett eget ändamål inom Kultursamverkansmodellen, och det innebär att området bör få en nystart och utvecklas med fokus även på bland annat konstnärlig produktion, vilket i sin tur bör skapa förutsättningar för ökade statliga stöd. Landstinget Sörmland bör därför utveckla en handlingsplan för bild- och formkonsten, i dialog med konstlivet och de professionella konstnärerna, med nya ambitioner och konkreta satsningar.

Handlingsplanen bör ta ett samlat grepp på bild- och formkonsten utifrån länets specifika förutsättningar och bland annat fokusera på hur MU-avtalet och enprocentsregeln konkret ska kunna implementeras i hela länet inklusive vilka stödfunktioner och regionala resurser som behöver tillföras för att samtliga kommuner i länet ska ha möjlighet att tillämpa dessa. Den bör även analysera den konstnärliga infrastrukturen i länet och eventuella behov av produktionsstöd, arbetslokaler och fortbildningsmöjligheter.

Landstinget skulle kunna ta stöd i manualen ”Så kan kommunen kvalitetssäkra sin konstpolitik”4, som Konstnärernas Riksorganisation har tagit fram utifrån den rikstäckande kommunenkäten. I den finns goda exempel från hela landet, och metoder, tips och checklistor för en bra konstpolitik. Manualen kan mycket väl användas som grund för fortbildningar och workshops i syfte att utveckla strategier och handlingsprogram för bild- och formkonsten.

Landstinget Sörmland bör även utreda möjligheten att skapa ett resurscentrum för bild- och formkonsten. Ett sådant centrum skulle kunna erbjuda rådgivning anpassad efter bild- och formkonstnärers behov och en fysisk mötesplats som strategiskt samlar och samordnar det regionala konstlivet, organisationer, myndigheter och näringsliv.

Några av landets kommuner har satsat på biennaler som ett sätt både öka intresset för den samtida konsten och stärka besöksnäringen. Open Art i Örebro är ett exempel där konsten har engagerat en hel stad och lockat konstnärer och besökare från hela världen. Landstinget borde ta fasta på länets lokala förutsättningar och utarbeta en plan för en stärkt bild- och formkonstscen. Det kan vara satsningar på flera ställen i länet eller ett större konstevenemang som genomförs med viss regelbundenhet för att svara upp mot det nya ändamålet ”professionell bild- och formverksamhet” inom Kultursamverkansmodellen. Detta skulle stärka infrastrukturen för den samtida konsten och möjliggöra för fler yrkesverksamma konstnärer att etablera sig i länet, både i stad och landsbygd, något som skapar positiva bieffekter även på övriga näringar.

Armlängds avstånd

I den partienkät5 som Konstnärernas Riksorganisation och sju andra bild- och formorganisationer gjort inför valet 2018 svarar samtliga riksdagspartier och F! ”ja” på frågan om ”svensk kulturpolitik ska följa maktdelningsprincipen om att politiker beslutar om storleken på anslagen men inte över det konstnärliga innehållet”. Detta är en central del av ”principen om armlängds avstånd”.

Det är därför anmärkningsvärt att Landstinget Sörmland i kulturplanen inte någonstans nämner vikten av att värna principen om armlängds avstånd och endast i förbifarten nämner betydelsen av konstens egenvärde (s. 31). I kommunundersökningen ”Årets konstkommuner 2017” svarar alla svarande kommuner i Sörmlands län Nej på frågan om de har en policy för att garantera den konstnärliga friheten. Här finns ett stort gap mellan hur kulturpolitiken fungerar på kommunnivå och vad riksdagspartierna uttrycker på nationell nivå.

I ovan nämnda partienkät svarar samtliga riksdagspartier och F! Ja på frågan om kulturen har ett egenvärde som gör att offentliga kulturanslag inte behöver motiveras med andra politiska syften. Partierna är alltså överens om att kulturen i sig är målet. Då konsten får vara fri, skapas även förutsättningar för mervärden inom andra områden.

Det är också värt att notera att alla riksdagspartier anser att kulturområdet är en självklar del av välfärden och att samhället därför ska erbjuda medborgarna kulturverksamhet av hög kvalitet. Samtliga partier bekräftar även att man ska ha tillgång till ett mångfacetterat kulturutbud oavsett var man bor i landet.

En samhällsutveckling som genomsyras av kultur

Av de kommuner som i undersökningen ”Årets Konstkommuner 2017” svarat på frågan om de har en policy eller strategi för att skapa en samhällsutveckling som genomsyras av kultur svarar mindre än två av tio kommuner (17 %) Ja. En tredjedel av kommunerna svarar Delvis. I kommentarsfälten hänvisas exempelvis till att kulturen nämns som en del av en övergripande plan eller så håller man på att ta fram ett styrdokument som avser att integrera kultur och konst i samhällsplaneringen. Hälften av kommunerna saknar en strategi för att kulturen ska integreras i samhällsutvecklingen, ofta är det de mindre kommunerna som saknar resurser och tid att satsa på att få med kulturen i planeringsprocesserna.

Landstinget Sörmland skulle kunna samverka med och stödja de kommuner som är intresserade med kompetens och resursstöd, exempelvis för att kunna utveckla metoder för att kulturen ska finnas med i samhällsplaneringen (se exempel på cultural planning på Boverkets hemsida6) och i arbetet med konstnärliga gestaltningar i offentliga livsmiljöer.

White Arkitekter föreslår en tredelad planeringsmodell och har även tankar på en så kallat kulturytefaktor för att säkra att kulturen finns med. Konstnärernas Riksorganisation och White Arkitekter har skrivit en gemensam debattartikel på temat7: ”Med en genomtänkt stadsplanering kan landets växande kommuner bli mer kulturtäta. Men saknas styrinstrument som ser till att kulturen tänks in i planeringsprocessen försummas ofta bibliotek, konsthallar, kulturhus, replokaler, ateljéer etc.”

Därför bör Landstinget i dialog med kommunerna erbjuda verktyg som säkerställer att kulturen och konsten finns med i samhällsplaneringen och bebyggelseutvecklingen i hela länet.

Flera län i Sverige har valt att satsa på resurscentrum för bild- och formkonsten med uppdrag att stärka infrastrukturen och förutsättningarna för konstnärer och den samtida konsten samt underlätta för kommuners arbete med exempelvis enprocentsregeln och MU-avtalet. Exempel på sådana resurscenter är Konstitutet i Skåne, Konst i Blekinge, Resurscentrum för Konst i Norrbotten och Konst i Halland.

Digitalisering

I kulturplanen på sidan 19 sägs att möjligheten att utveckla den regionala konstverksamhetens och konstfrämjande uppdragets närvaro på de olika digitala arenorna skall ses över. Digitaliseringen skapar möjligheter för medborgarna att ta del av kultur, men innebär också utmaningar och möjligheter när det gäller frågan om upphovsrättsinnehavares ersättningar. Relevanta satsningar på digitaliseringens möjligheter bör därför även inkludera kunskap om upphovsrätten. Landstinget bör stödja intern och extern kompetensutveckling som belyser digitaliseringens och upphovsrättens möjligheter och utmaningar, även för upphovsrättsinnehavare i länet och uppmuntra kommunerna att skriva licensavtal med Bildupphovsrätt i Sverige.

 

Medverkans- och utställningsersättning (MU-avtalet) och 1%-regeln: två viktiga insatser för att konstnärer skall kunna bo och arbeta i länet

Medverkans- och utställningsersättning (MU-avtalet)

MU-avtalet för ersättning vid medverkan och utställning är en nyckelåtgärd för att förstärka konstnärernas arbetssituation och mycket låga inkomster. Att bild- och formkonstnärerna inte erhåller betalt för sin arbetstid vid utställningar är en av de största kulturpolitiska utmaningar vi har i landet.

I undersökningen ”MU-barometern” i vilken Konstnärernas Riksorganisation frågade utställningsarrangörer från hela landet om hur de tillämpade MU-avtalet år 2014 blir det tydligt att det finns stora utmaningar i landets kommuner när det gäller att betala ut skäliga ersättningar till konstnärer när de ställer ut hos arrangörer som drivs i kommunal regi. Dessa uppvisar lägre genomsnittliga konstnärsersättningar än de övriga kategorierna. Endast sex kommunala arrangörer i landet svarade att de har betalat ersättning för arbetstid till samtliga utställande konstnärer8.

I Sörmlands län svarade sex utställningsarrangörer på enkäten. Här står den ideella föreningen Art Lab Gnesta i en klass för sig med en genomsnittlig ersättning till utställande konstnärer på 42 143 kr. Detta kan jämföras med de tre svarande kommunala utställningsarrangörerna vars genomsnittliga ersättningar till utställande konstnärer varierar från 909 kr till 8 800 kr9. Dessa låga ersättningar visar att MU-avtalet måste stärkas i länet. Det gäller både utställningsersättningen som rör visningen av verken och medverkansersättningen som rör konstnärens arbetstid och omkostnader inför, under och efter utställningen.

Det finns en stor enighet bland riksdagspartierna att konstnärer skall ersättas enligt avtal när de ställer ut i offentlig regi. I årets kulturpolitiska partienkät - ett initiativ av de åtta organisationerna bakom Kulturvalet10 - svarar samtliga riksdagspartier Ja på frågan om MU-avtalet ska tillämpas och konstnärers arbetstid ersättas av de arrangörer som erhåller statliga medel genom Kultursamverkansmodellen. Sex av nio partier (C, V, MP, S, SD och F!) svarar även Ja på frågan om bild- och formkonstnärer ska få betalt för den arbetstid de lägger ned på utställningar som finansieras med offentliga medel. Tre partier svarar Kanske (KD, L och M).

Därför är det glädjande att Landstinget Sörmland i kulturplanen på sidorna 18-19 skriver att:

Premisserna för de regionala professionella bild- och formkonstnärerna att kunna basera sin försörjning på utfört konstnärligt arbete och att koncentrerat kunna arbeta som konstnär behöver undersökas.”

Och att den regionala konstverksamheten kommer att:

verka för att medverkans- och utställningsersättning (MU-avtalet) erbjuds utställande konstnärer.”

Tyvärr saknas det en diskussion i kulturplanen om hur regionala utställare och arrangörer ska tillämpa MU-avtalet och vilka behov av kompetensutveckling och processtöd som krävs för att främja tillämpningen av MU-avtalet hos länets utställare och andra aktörer med utställningsverksamhet. Vi skulle gärna se att kulturplanen utvecklade hur man planerar att implementera MU-avtalet i länets kommunala utställningshallar. Avsnittet borde därför kompletteras med en mer djupgående analys av hur Landstinget ska bidra till att bild- och formkonstnärernas villkor vid utställningar kan stärkas.

Idag tvingas konstnärer, även majoriteten av de yrkesverksamma, att arbeta gratis vid utställningar i landet. På så sätt subventionerar konstnärerna arrangörerna genom sina uteblivna ersättningar. Konstnärerna får oftast bara ersättningen för visningen av verken, inte för all den tid som läggs ned på arbetet med en utställning. Man kan likna en konstutställning vid en teateruppsättning, där det skulle vara otänkbart att inte arvodera professionella skådespelarna för repetitionstiden utan enbart för de faktiskt uppförda föreställningarna. Här behövs en radikal förändring i synen på ersättning till professionella konstnärer.

I rapporten till MU-barometern 201511 lät vi två konstnärer som ställde ut vid en kommunal respektive regional utställningsarrangör räkna på sitt kulturbidrag till kommunen/länet genom att räkna ut sina verkliga kostnader för sitt arbete med utställningen. Vid den kommunala konsthallen blev konstnärens kulturbidrag till konsthallen 180 000 kr då arbetstiden räknades. Vid länsmuseet blev konstnärens kulturbidrag 387 000 kr.

Landstinget måste budgetera för att konstnärerna ska få skäliga villkor och arbeta för att kommunerna arbetar mer aktivt med skäliga ersättningar. Genom att tydligt prioritera detta i Landstingets egen budget skapas förutsättningar för att Kulturrådet ska skjuta till mer medel. Landstinget Sörmland borde inspireras av Region Västra Götaland som har insett att det är orimligt att konstnärer ska arbeta gratis och därför årligen, i ett första steg, satsat en miljon kr extra bara för att finansiera medverkansersättning hos ett tiotal utställningsarrangörer12.

På Konstnärernas Riksorganisations hemsida finns 17 skäl för att tillämpa MU-avtalet för att konstnärerna ska få skäliga ersättningar13. På hemsidan finns också praktiska verktyg såsom mallar för avtal och budgetering för konstnärers medverkansersättning, tabeller för utställningsersättning med mera14.

 

Enprocentsregeln

Enprocentsregeln innebär att 1% av kostnaderna för ny-, till- och ombyggnation investeras i konstnärliga gestaltningar. Denna offentliga konst utgör en del av vår yttrandefrihet och är ett av de mest tillgängliga konstnärliga kulturuttryck vi har i samhället. För många barn är den offentliga konsten, exempelvis i en lekpark, det första mötet med konsten. Den offentliga konsten visar att vi alla omfattas av samhällets omsorg. Myndigheten Konstnärsnämnden skriver i sin utvärdering av enprocentsregeln för konstnärligt gestaltning av offentlig miljö (dec 2013) att ”all offentlig verksamhet har ett ansvar för att den offentliga konsten integreras i samhällsmiljön”.

Det är därför mycket förvånande att Landstinget Sörmland i kulturplanen inte mer i detalj beskriver hur den vill arbeta med den offentliga konsten i länet, bortsett från vad som nämns om kompetensutveckling och informationsträffar på sidan 19. Bilden att den offentliga konsten måste prioriteras i länet bekräftas av undersökningen ”Årets konstkommuner 2017” där bara Strängnäs kommun av de svarande kommunerna i Sörmlands län svarar Ja på frågan om de tillämpar enprocentsregeln (Gnesta och Oxelösund svarar Delvis).

I en tid då det byggs mycket i kommunerna är det en strategisk insats för att fler invånare ska kunna ta del av professionell konst i sina vardagsmiljöer. En procent av byggprojektens budget är en liten insats med tanke på de stora samhälleliga värden dessa investeringar genererar under årtionden framöver för hela länet. Genom enprocentsregeln får Landstinget och kommunerna en mekanism som år för år säkerställer att våra offentliga rum berikas med konstnärliga och existentiella kvaliteter; vi skapar livsmiljöer med omtanke om hela människan. Den tillför ytterligare en dimension i de offentliga miljöerna och ger oss levande rum för mänskliga möten. Statens Konstråd skriver (2017)15:

”Offentlig konst utgör en självklar del av samhällets gestaltade livsmiljöer. Den finns integrerad både i våra viktigaste offentliga rum och i våra vardagsmiljöer där den skapar årsringar av betydelse. Likt god arkitektur bidrar konsten till att skapa intressanta, harmoniska och väl gestaltade platser. Genom sitt fria utrymme erbjuder konsten också möjligheter till starka upplevelser, reflektion och dialog för dem som använder stadens gemensamma rum. Historiskt och i nutid har konstnärer spelat en viktig roll i gestaltningen av gemensamma platser och bidragit till unika boendemiljöer runt om i landet.”

Konstnärernas Riksorganisation rekommenderar Landstinget Sörmland att i dialog med kommunerna prioritera och utveckla arbetet med den konstnärliga gestaltningen av offentliga livsmiljöer.

Fler aktörer, såväl alla kommuner i länet som både allmännyttiga och privata byggherrar och fastighetsbolag, borde kunna tillämpa enprocentsregeln. Göteborg är den kommun som kommit längst i det arbetet genom att skriva in enprocentsregeln i markanvisningarna. På så sätt delas ansvaret för de konstnärliga gestaltningarna mellan allmännyttiga bolag och privata exploatörer vilket borgar för konkurrensneutralitet mellan bolagen och att invånarna får likvärdig tillgång till offentlig konst. Det bidrar till att öka kvaliteten i livsmiljöerna och skulle göra Sörmlands län intressantare att bo och verka i och att besöka.

Undersökningen ”Årets Konstkommuner 2017” visar att många mindre kommuner inte tillämpar enprocentsregeln. I något mer än var fjärde kommun (27 %) tillämpas enprocentsregeln för konstnärliga gestaltningar av offentliga miljöer konsekvent. En lika stor andel av kommunerna tillämpar enprocentsregeln som en rekommendation eller mål. I två procent av kommunerna gjordes det 18 eller fler nya konstnärliga gestaltningar under 2015-2016. I fyra av tio kommuner skapades det under samma period inte ett enda nytt offentligt konstverk. I 23 procent av kommunerna saknade man år 2016 en budget för att köpa in lös konst till de kommunala lokalerna medan det i 17,5 procent av kommunerna fanns en budget på över 100 000 kr. Ett skäl till det här är att många mindre kommuner med små administrativa enheter saknar kompetens och resurser att arbeta med offentlig konst, ett annat är att kommuner saknar tydliga regelverk för när och hur regeln ska tillämpas.

Konkreta kommentarer och förslag från Konstnärernas Riksorganisation till de olika avsnitten mot bakgrund av omvärldsanalysen.

Regionala mål, riktlinjer och prioriteringar, s. 3-4

Det är utmärkt att Landstinget Sörmland i Kulturplanen skriver att den vill initiera ett regionalt gemensamt arbete kring konstnärspolitisk infrastruktur under planeperioden (s 31). För att kulturskapare skall kunna bo och verka i länet är det viktigt att verka för att kulturskaparnas villkor stärks, något som också behandlas på s. 18-19. Detta är en utmaning som bör föras in även i Kulturplanens övergripande mål.

Konstnärernas Riksorganisation föreslår följande tillägg till avsnittet ”Regionala mål, riktlinjer och prioriteringar”:

Under ”Målbild”:

  • Länet ska utvecklas till en plats där det är lätt för konstnärer att bo och verka.

 

Under ”Därför ska vi”:

  • verka för att stärka kulturskaparnas förutsättningar och villkor, och att MU-avtal och enprocentsregel för konstnärliga gestaltningar tillämpas i hela länet.

  • i dialog med kommunerna och konstnärsorganisationerna utarbeta riktlinjer för att garantera principen om en armlängds avstånd.

Gemensamma regionala utvecklingsområden, s. 6-7

Med tanke på den historiska snedfördelningen vad det gäller kön på bild- och formområdet (bland annat i de offentliga konstsamlingarna och offentliga gestaltningar) skulle Konstnärernas Riksorganisation gärna se att konkreta åtgärder för hur man kan få in ett jämställdhetsperspektiv på konstområdet omnämns i avsnittet för bild och form.

I arbetet med jämställdhet är även MU-avtalet ett viktigt verktyg. Tydligt i MU-barometern 2015 är att MU-avtalet ger mer jämställda ersättningar bland konstnärer som ställer ut. Viktigt är att konstnärerna får betalt för sin arbetstid i arbetet med utställningar. Inkomstgapet mellan kvinnor och män sjunker bland de konstnärer som ställer ut för de arrangörer som tillämpar MU-avtalet jämfört med de som inte gör det.

Här bidrar Konstnärernas Riksorganisation med tre punkter som kanske inte ryms i en övergripande kulturplan men som kan arbetas in i årliga verksamhetsplaner och i den handlingsplan för bild- och formkonsten som vi föreslår.

Konstnärernas Riksorganisation föreslår att Landstinget Sörmland:

  • utarbetar en handlingsplan för jämställdhet och mångfald som innefattar konkreta åtgärder för kulturlivet.

  • för en könsuppdelad statistik avseende inköp av konst och offentliga uppdrag, fördelning av stipendium och utställningar etc.

  • verkar för en utökad tillämpning av MU-avtalet i syftet att motarbeta oskäliga löneskillnader mellan manliga och kvinnliga konstnärer.

 

Bild och form s. 18-20

Riksdagens beslut om att ”professionell bild- och formverksamhet” ska vara ett eget ändamål inom kultursamverkansmodellen innebär även en möjlighet till stärkt statlig finansiering för de regioner som levererar planer och strategier för hur bild- och formkonsten ska utvecklas i länet utifrån det nya ändamålet. Därför borde Landstinget Sörmland i kulturplanen bli mer utförlig rörande satsningar som rör bild- och formkonstnärers arbetsvillkor och ersättningar.

Konstnärernas Riksorganisation föreslår, som tillägg till avsnittet ”Bild och form” på sidorna 18-20, att Landstinget Sörmland:

  • Utarbetar en handlingsplan för professionell bild- och formkonst.

  • Säkerställer att professionella bild- och formkonstnärer som ställer ut i länet erhåller MU-avtalsenliga ersättningar, inklusive arvoden för sina omkostnader och för sin arbetstid.

  • Utarbetar en regional åtgärdsplan med ambitionen att MU-avtalet ska tillämpas av alla offentligt finansierade arrangörer i länet.

  • Inför en regional MU-avtalspott, till vilken arrangörer i länet kan söka medfinansiering för att konstnärerna ska få MU-avtalsenliga ersättningar inklusive ersättning för sin arbetstid.

  • Arbetar för att införa enprocentsregeln i landstinget och bland kommunerna i länet.

  • Utvecklar stödfunktioner och metodutveckling i dialog med de kommuner som vill stärka sitt arbete med konstnärliga gestaltningar vid om-, ny- och tillbyggnationer.

  • Uppmuntrar kommunerna att skriva licensavtal med Bildupphovsrätt i Sverige.

  • Utreder behoven av och möjliga platser för ett resurscentrum för bild- och formkonsten.

  • Utreder möjligheten för ett större återkommande evenemang för samtidskonst inom bild- och formkonsten i länet.

 

Här bidrar Konstnärernas Riksorganisation med fler punkter, som inte ryms i en övergripande kulturplan, men som kan arbetas in i årliga verksamhetsplaner och i den handlingsplan för bild- och formkonsten som vi föreslår ovan.

Konstnärernas Riksorganisation föreslår att Landstinget Sörmland:

  • Utreder möjligheten till att ta upp låga lokalhyror, ateljéstöd och tillgång till ateljéer som specifika utvecklingsområden.

  • Årligen redovisar hur MU-avtalet (både utställnings- och medverkansersättningen inklusive ersättningar för konstnärers arbetstid) har tillämpats bland utställningsarrangörer i länet. Det borgar för ett varaktigt arbete med att utveckla Landstingets arbete med konstnärers villkor.

  • Säkerställer att utställningsarrangörer som erhåller regionala stöd i ansökan har budgeterat för konstnärernas ersättningar i särskilda poster.

  • Utarbetar metoder/riktlinjer i dialog med länets kommuner för hur arbetet med enprocentsregeln i stadsplaneringen ska gå till.

  • Säkerställer hög kvalitet genom att den konstnärliga sakkunskapen tas tillvara i hela planerings- och projektcykeln och att bild- och formkonstnärer anlitas i utformningen av den offentliga miljön redan i planeringsstadiet.

  • Har som ambition att enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning i största möjliga mån tillämpas i länet även när privata byggherrar bygger flerfamiljshus och infrastruktur i länet.

  • Stödjer kommunerna med metodutveckling och riktlinjer för hur enprocentsregeln kan skrivas in i markanvisningspolicy, markanvisningar, exploateringsavtal, gestaltningsprogram och detaljplaner samt metoder för att konkret arbeta med de konstnärliga gestaltningarna och inköpen av dessa.

  • Redovisar årligen för när och hur enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning har tillämpats i länet och arbetar proaktivt med att synliggöra de offentliga konstverken i egna kanaler och i medier.

  • Utökar kompetensutveckling om enprocentsregeln till att inkludera offentliga och privata fastighetsägare och byggherrar.

  • Stödjer intern och extern kompetensutveckling som belyser digitaliseringens och upphovsrättens möjligheter och utmaningar, även för upphovsrättsinnehavare i länet.

Budget

Konstnärernas Riksorganisation föreslår att:

  • Det inför 2019 planeras och budgeteras för att Landstinget ska kunna ta fram en handlingsplan för bild- och formkonsten med konkreta åtgärdsförslag.

  • Det ställs krav på att regionala utställningsarrangörer och arrangörer som erhåller regionala medel tillämpar MU-avtalet fullt ut, det vill säga att det förutom utställningsersättning även ska förhandlas och utbetalas medverkansersättning, vilket inbegriper konstnärens omkostnader och arbetstid för att producera utställningen.

  • Konstnärernas ersättningar ska finnas budgeterade i särskilda poster.

  • En regional MU-avtalspott införs, till vilken alla arrangörer i länet kan söka medfinansiering för att konstnärerna ska få MU-avtalsenliga ersättningar, inklusive ersättning för sin arbetstid.

  • Landstinget Sörmland budgeterar för att ha kompetens och resurser för att kunna stödja kommunerna i att utveckla riktlinjer/metoder för implementeringen av enprocentsregeln, och eventuellt vara behjälplig vid inköp av offentlig konst om mindre kommuner saknar kompetens/resurser att själva göra det.

  • Det budgeteras för årliga workshops och fortbildningar avseende enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning och MU-avtalet. De bör rikta sig till tjänstemän, politiker, byggherrar, fastighetsägare, utställningsarrangörer och konstnärer på regional och kommunal nivå.

  • Landstinget Sörmland ökar transparensen i budgeten så att det framgår hur stor andel som når konstnärerna och kulturskaparna som producerar det konstnärliga innehållet.

 

Med förhoppning att ni hör av er om ni vill att vi att vi ska förtydliga något, eller har frågor, och att ni reviderar utkastet på kulturplan utifrån våra förslag.

Vänliga hälsningar

Åsa Lockner, konsthantverkare och talesperson för Konstnärernas Riksorganisation i Sörmland
Katarina Jönsson Norling, konstnär och riksordförande för Konstnärernas Riksorganisation